Rymdkolonisering inte alls oetisk, snarare tvärtom

Det påstås ofta att rymdkolonisering skulle vara "oetisk" bara för att de som senare föds i rymdkolonier inte valde att födas där och de förändringar (med stor sannolikhet gentekniska) det skulle innebära. Detta är dock fullt av felslut. Varför skulle det vara mer etiskt med födslar på Jorden som avkomman inte har valt själv än på andra platser? Det finns ingen anledning att anta att det skulle vara så fantastiskt att vara född på Jorden och så hemskt att vara född någon annanstans. Titta bara på vilka dumheter som pågår på Jorden! Krig, miljöförstöring, dumma debattvinklingar, dumma regler, dum tro på att människoskapade regler skulle "behövas" för att lösa problem orsakade av en "mänsklig natur", stagnation i fråga om användbara nydaningar av teoretisk fysik... allt detta hänger ihop. Det hade varit större chans till förbättring än risk till försämring att hamna i ett annat, slumpmässigt valt rymdkolonisamhälle. Och vad gäller genteknik, varför skulle risken att den kan få ohälsosamma effekter vara värre än risken för ohälsosamma effekter av att inte göra det? Det finns det ingen anledning att anta. Och vad gäller påståenden om att genteknik skulle leda till svårigheter att avgöra vem som är en människa, så är felslutet att anta att det skulle vara bra att ha en officiell definition av "människa" överhuvudtaget. Om nu människor var sådana monster att lagar och regler kunde anses "nödvändiga", då skulle givetvis alla människoskapade regler och människoutförda kontroller vara ännu värre på grund av just sin människoskapadhet. Bättre då att kolonisera rymden så att några rymdkolonier kan komma på något vettigt och överleva när jordsamhället utplånar sig självt. Det är inte rymdkolonisering som är oetiskt. Det är att avstå från rymdkolonisering som är oetiskt.

Att lösa hälsorisker vid rymdfart

Det pratas ofta om faror med strålning och tyngdlöshet vid rymdresor, men vad som ofta saknas är nytänkande vad gäller lösningarna. Vad gäller strålning fokuseras det oftast på tjocka strålningsskydd som ska skjutas upp från Jorden. Men det finns många alternativa lösningar. En är att tillverka strålskydden i rymden av material som finns där, utan att skjuta upp dem från Jorden. En annan är att använda höga doser av den sortens strålskyddsenzymer som har upptäckts hos de djur som lever i Tjernobyls förbjudna zon (i detta sammanhang är det främst däggdjursenzymer som bör studeras). En annan sak som bör studeras i det sammanhanget är om kroppen ställer om sig till att själv producera enzymerna med tiden och det alltså räcker att tillföra dem under en inledande period, eller om de måste fortsätta tillföras. I det förstnämnda fallet skulle det gå att skapa något sätt att "lura" kroppens enzymtillverkning att det fanns strålning (men utan riktig, farlig strålning) före rymdfärden så att enzymhalterna är höga när färden börjar. Vad gäller tyngdlöshet är det konstigt att NASA verkar ha glömt bort sina tidigare studier av björnar (om hur björnarna kan ligga i ide i månader utan att deras muskler och benmassa förtvinar) med dess användbarhet för mänskliga astronauter, och numera nästan bara pratar om testosteronets betydelse för muskler och benmassa och risken för biverkningar (värst för kvinnliga astronauter). Björnstudierna bör återupptas. Visst kan det forskas om testosteron i det sammanhanget också, men då bör strategierna mot biverkningar fokuseras mindre på allmän dosering och mer på undersökningar av människor som uppvisar en mosaik av drag som inte stämmer med hur effekter enligt vanliga hormonteorier skulle följas åt. Det finns till exempel kvinnor som har både ett mycket "feminint" midjemått/höftmåttindex och en muskelmassa och benmassa som annars brukar förknippas med mer "maskulina" kvinnor. Där skulle DNA-analyser kunna leda till något vettigare än det allmänna doseringssnacket. Frågan om sådana "mosaikartade" människor är lika eller olika björnarnas muskel-och benmassabevarande i ide på molekylnivå bör också undersökas (björnhonor föder ungar och diar dem i ide utan att förtvina i muskelmassa och benmassa, inga allmänt "maskulina" biverkningar av muskelmassans och benmassans bevarande där). På molekylnivå alltså, "mosaikartade" människor ser uppenbarligen inte alls ut som björnar (inte mer än andra människor i alla fall).