måndag 13 oktober 2014

Att lösa hälsorisker vid rymdfart

Det pratas ofta om faror med strålning och tyngdlöshet vid rymdresor, men vad som ofta saknas är nytänkande vad gäller lösningarna. Vad gäller strålning fokuseras det oftast på tjocka strålningsskydd som ska skjutas upp från Jorden. Men det finns många alternativa lösningar. En är att tillverka strålskydden i rymden av material som finns där, utan att skjuta upp dem från Jorden. En annan är att använda höga doser av den sortens strålskyddsenzymer som har upptäckts hos de djur som lever i Tjernobyls förbjudna zon (i detta sammanhang är det främst däggdjursenzymer som bör studeras). En annan sak som bör studeras i det sammanhanget är om kroppen ställer om sig till att själv producera enzymerna med tiden och det alltså räcker att tillföra dem under en inledande period, eller om de måste fortsätta tillföras. I det förstnämnda fallet skulle det gå att skapa något sätt att "lura" kroppens enzymtillverkning att det fanns strålning (men utan riktig, farlig strålning) före rymdfärden så att enzymhalterna är höga när färden börjar. Vad gäller tyngdlöshet är det konstigt att NASA verkar ha glömt bort sina tidigare studier av björnar (om hur björnarna kan ligga i ide i månader utan att deras muskler och benmassa förtvinar) med dess användbarhet för mänskliga astronauter, och numera nästan bara pratar om testosteronets betydelse för muskler och benmassa och risken för biverkningar (värst för kvinnliga astronauter). Björnstudierna bör återupptas. Visst kan det forskas om testosteron i det sammanhanget också, men då bör strategierna mot biverkningar fokuseras mindre på allmän dosering och mer på undersökningar av människor som uppvisar en mosaik av drag som inte stämmer med hur effekter enligt vanliga hormonteorier skulle följas åt. Det finns till exempel kvinnor som har både ett mycket "feminint" midjemått/höftmåttindex och en muskelmassa och benmassa som annars brukar förknippas med mer "maskulina" kvinnor. Där skulle DNA-analyser kunna leda till något vettigare än det allmänna doseringssnacket. Frågan om sådana "mosaikartade" människor är lika eller olika björnarnas muskel-och benmassabevarande i ide på molekylnivå bör också undersökas (björnhonor föder ungar och diar dem i ide utan att förtvina i muskelmassa och benmassa, inga allmänt "maskulina" biverkningar av muskelmassans och benmassans bevarande där). På molekylnivå alltså, "mosaikartade" människor ser uppenbarligen inte alls ut som björnar (inte mer än andra människor i alla fall).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar